Det är aldrig riktigt bra.

Han skulle ha varit där. Ja jag var ute igår och det skulle han också ha varit. Jag som längtade efter att få se honom. Han skulle ha varit där så att jag fått prata med honom. Inte för att jag vet vad jag ska säga honom men det kändes som om jag borde säga honom något.
Något viktigt.
Men han var inte där, det var en liten besvikelse.
Ja för det fanns ingen annan som fångade mitt intresse. Men jag fick ett erbjudande som jag faktist kunde tacka nej till. Jag kände att han var inget för mig (det är jag säker på för jag vet vad jag gick miste om och det kan jag leva utan).
Det hade dessutom bara gjort saker och ting mycket värre.
Men jag vet att den här situationen inte är hållbar i längden , det har den aldrig varit.
Men jag kan bara inte glömma honom, så har det varit nästan ända sen vi träffades första gången men bara nästan.
Ja för när jag träffade honom dom första gångerna så tyckte jag inte särskilt bra om honom, han var dryg och jobbig.
Kanske hade det varit mycket bätter om jag hållit kvar vid det.
Nej nu är det på tiden att jag går vidare , världen är full av män som är bättre än han.
Jag brukar att bli arg när vi träffas, arg på mig själv för att jag inte får fram det jag vill säga och arg på honom för alla dumma saker han säger.
Men igår var jag arg för att han inte var där. Aldrig är det riktigt bra.
Nej aldrig är man nöjd.
Fröken Höst