Tack för sången Lasse.

Jag har hittat låten som känns som"jag". "Gråa dagar" med Lars Winnerbäck. Där har han verkligen träffat rätt. Han har så rätt när han skriver om Hjärter Dam, som om han såg in i själen på mig och såg mina tvivel.
Undrar om han känner så som han skriver och sjunger?
Han är bra att lyssna på när man är deppad och behöver att komma upp till ytan igen.
Ja för i bland behöver man höra om tvivel och besvikelser och ibland behöver man bli uppiggad av något som "Jag vill gå hem med dig" eller nåt.

"Det finns en fagrare glans någon annanstans.

Du får hoppas som om himlen fanns

Och tro och be att det ska gå

För du får ingen tröst av din inre röst

Den vill knäcka dig varenda höst

Och gråa dagar skyndar aldrig på"

Ja men är det inte så då?
Jo för alltid är det något som inte är bra.
Att klåda verkligen kommer inifrån.
Ja det kanske är det som är min rädsla, att jag inte ska kunna ignorera den där känslan som gör att man aldrig blir riktigt nöjd.
Men jag måste sluta att vara rädd nu.
Jag måste ta mig samman och ordna upp allt, måste ta reda på vad jag egntligen vill.
Kanske vill jag bara ha han som jag aldrig får för att jag är rädd för att hitta den stora kärleken och verkligen bli riktigt kär.
Ja jag fär väl försöka att komma på det där.
Fröken Höst.