Nu drömmer jag också om det förflutna.

Jag och en vännina pratade om det förflutna en dag.

Det förflutna som jag verkligen borde försöka att glömma men som han drog upp på Juldagen. Det som jag vill glömma och försöka att bearbeta.

Men nu har det gått så långt att jag drömmer om personer som jag för länge sedan lämnat bakom mig. Jag får väl erkänna att han rörde mina känslor en gång i tiden men är nu ett minne blott. Jag drömde att han ville ha mig men att jag inte kunde bli hans helt för att det fanns en annan person med i bakrunden hela tiden.

Ja det är väl inte svårt att gissa vem det var.

Varför ska det vara så svårt att bara strunta i honom?

Det kanske är på tiden att jag tar i tu men mitt förflutna så att jag kan gå vidare.

Jag måste inse att det inte blir vi två trots att vi nästan kysstes.

Men det finns något inom mig som säger mig att han också vill något, jag vet bara inte vad. Det kan ju bara vara inbildning.

Han kanske inte ens vet vad han vill själv.

Eller hur var det nu i det förflutna när han log mot mig och tittade på mig med sina blå ögon. Samma sak som händer med mig nu såklart. Jag blir varm inombords och smälter helt.

Som om jag hade ett hjärta av snö.

Fröken Höst.