Mitt Kärleksliv.

Mitt kärleksliv är verkligen dött. Skulle väl enklast beskriva det genom att säga att en nunna har mer kul än jag. Det är alltså öken. Alla verkar att ha mycket mer spännande kärleksliv än jag. Det var så länge sen jag träffade någon att jag glömt hur man gör. Det bevisade jag väl på juldagen. Han sa egentligen ganska uppenbara saker till mig och jag sumpade det. Nu kanske den chansen aldrig mer kommer att komma tillbaka. Det känns ju lite jobbigt. Men något måste jag ju betyda för honom iallafall. Men tänk om han gått vidare och glömt vad som nästan hände. Om jag inte varit en sån idiot. Måste nog jobba lite på mitt självförtroende. Ja så att jag fattar när någon stöter på mig. Men livet är väl förkort för att man ska slösa tid på att tänka på sånt som man ändå inte kan göra om. Alltså är det bara att se framåt. Såg hans ex idag. Hon var så trevlig så. Det är säkert inget fel på henne, förutom den risken att han kanske vill ha henne tillbaka. Men det hoppas jag ju att han inte vill. Borde kanske försöka att bli kompis med henne. Håll dina vänner nära och dina fiender ännu närmare. Inte sant? Han kanske inte alls vill ha henne tillbaka heller, det kan bara vara som vissa tror. Men han kan ju ha träffat någon annan, det var ju ett tag sen vi sågs. Men kanske att mitt kärleksliv skulle må bäst om jag täffade någon helt ny, helt utan anknytning till honom eller hans vänner. En kille som jag inte har någon förutfattad mening om eller någon som mina kompisar inte känner. Så i sommar ska jag försöka att göra en insatts för att rädda mitt katastrofala kärleksliv. Låta det förflutna förbli det förflutna. Fröken Höst.