Rockabilly

Det trodde ni inte att jag skulle skriva om va?
Nej det trodde inte jag heller men nu är det så att jag lyssnade på radion, p1 efter ett tips från en kompis.
Det handlade om musiken och kulturen i Torsby, med omnejd.
Jag kände en viss nostalgi från min ungdom.
Det är inget som jag är stolt över men det är heller inget som jag skäms över. Jag skriker kanske inte ut från taken vad jag gjorde en gång i tiden, vem jag var och med vem jag var det.
Nej men någon gång så besöker jag det förflutna. Det är inte en helt behaglig upplevelse. Mest för att det inte längre är jag.
Senast jag gjorde ett besök på den arenan var i sommras och jag insåg en sak. Det är fortfarande samma publik med vissa undantag eftersom folk växer upp, skaffar familj eller flyttar och nya tillkommer.
Mest synbart är det på tjejerna i publiken. Det finns fortfarande trogna fans som finns kvar sen min ungdom men många av tjejerna har försvunnit.
Det var en gång i tiden jag och mina vänninor som hängde längst frame vid scenen.
Men de har ungefär samma ålder som jag var i då. Det har inte förändrats. Ett generations skifte. Och det kommer det väl att fortsätta att vara. Om jag kommer tillbaka om några år till en rockfest så kommer det att vara nya tjejer. Kanske handlar det om att växa upp, att gå på rockfest hör till mognaden i torsby.
I så fall så har jag blivit gammal. Jag kände mig malplacerade i sommras.
Jag stod där stel som en pinne på dansgolvet och och kunde inte förmå mig själv att röra mig i takt till musiken, medans alla andra skuttade runt och hoppade till musiken.
Jag kan inte säga att mina iakttagelser stämmer med verkligheten till 100% men det är ju mina iaktagelser.
Fröken Höst.