"Skadat gods"

Hörde på tv:n i nåt drama program att vi alla är "skadat gods". Jag kanske är det sant. En del har det från barndomen och orsakade av någon annan. För andra är det självförvållat. Hur som helst så måste vi alla ta itu med våra egna demoner och läka våra sår. Det blev på något sätt så påtagligt idag, framför allt hur många unga det är som lider och så lite hjälp det finns att till gå. Och kommer jag verkligen att kunna att bidra med något?
Vad kan jag säga som haft en trygg och stabil barndom, jag som aldrig blivit sviken av mina föräldrar.
Kan jag verkligen hjälpa dessa barn och unga och göra någon skillnad?

.............

Själv då? Är jag hel eller har jag fått törnar under åren?
Självklart så har jag stött emot vassa kanter och fått både blåmärken och blodiga sår men inga större skavanker.

.............

I 99 fall av !00 hittar vi en partner med samma skrubbsår som vi själva.
Eva Berlander

Fröken Höst.