Nostalgi.

Under resan jag gjorde med tjejerna i veckan åkte vi genom en liten del av mitt förflutna. Ett förflutet i ruiner. Eller vad kan man annars säga. En igenväxt fotbollsplan en halvt om halft ned brunnet hus och minnen som blr otydligare för vart år som går. Men ändå en del av mitt förflutna och en del av vem jag är och vem jag har varit. Det kändes lite konstigt att se den sönderbrända lägenheten där jag tittat in i hans blå ögon och önskat att tiden skulle stå stilla. Det var länge sen och tiden stod inte stilla, han har flyttat för länge sen och det är bara en plats nu, men en plats som rymmer en del minnen dock.
Kände att nostalgin tog tag i mig på vår genomresa.

Fröken Höst.