Vad man kan se med blotta ögat och vad man kan känna inombords.

Börjar att inse vad det är som jag inte vill ha. Det är ju ett steg framåt. Ja eftersom jag länge vetat att ett snyggt skal inte innebär att innehållet är något att ha. Jag vet att jag vill ha en kille som är stabil. Såg en kille som påminnde om en gammal bekant. Inte till utseendet men till sättet. Jag skulle inte ha fallit för honom ändå men jag fick bekräftat vad jag hade kännt från första början. Han blev aggresiv, jag anade att han skulle kunnat göra något som han skulle få ångra en vacker dag. Någon hade förstånd att stoppa honom. Men jag gjorde det inte, och även om jag förstod hur han resonerade så kan jag inte förstå hans omedelbara ilska. Vist hade jag reagerat starkare om det hade varit på hemmaplan och jag hade känt till de inblandade innan. Men jag hade inte tänkt tanken att jag ville slå. Det som är skrämande att han är så lik en person som jag sett under flera år. En person som jag inte vill ha. Så det känns bra att jag inte vill ha någon som är så, trots att han är snygg. Jag vill ha en man som kan resa sig och gå, som kan andas lungt och inte kasta sig in i saker som kommer att straffa sig. Vet inte om det har med åldern att göra eller om det bara jag som alltid har tyckt så. Det är inte bara utsidan som räknas. Men ibland så glömmer man det, ibland så låter man något bra försvinna. Men jag tänker inte låta mannen som är lugn, stabil och som får mig att skratta eller gråta gå. Vad betyder det att det finns saker på det yttre som inte är perfekta när det känns i hjärtat när någon ler mot en.

S

Fröken Höst