Jag lyssnar på Weeping Willows och känner mig lite lagom vemodig. Det var evigheter sen jag lyssnade på skivan som finns i min ägo.
Ja och när jag lyssnar till brustna hjärtan, utan en svängig refräng så sticker det lite i mitt hjärta. Brustna hjärtan är väl något som vi alla känner till, sorgen över att vara tvungen att gå vidare fast man bara vill stanna kvar och älta det, älta alla misstag och dumheter man gjort.

Nog om brustna hjärtan och sånt tråkigt.

Vad har jag mer att skriva om då?
Läste på en annan blogg om vänner som man inte längre står nära eller har kontakt med. Hon skrev att det kanske finns anledningar att man väljer att gå andra vägar och att man behåller de som betyder nåt.
Jag tror att det stämmer, det finns en anledning till att en del personer tillhör det förflutna och inte får plats i nutiden eller framtiden.

Fröken Höst.