Alltid lika hopplös.
Varför ska just jag vara så hopplöst förälskad i just honom?
Jag vet ju egentligen att det kommer att rinna ut i sanden som vanligt, det kommer att svalna tills nästa gång han gör något helt opassande mot mig eller säger saker som gör att man blir helt stum. Det finns perioder som jag inte brytt mig om honom alls men så träffar jag honom och han ler ett snett leende mot mig.
Jag vet det och han vet det, att det finns något mellan oss. Frågan är bara vad det är. Jag vet bara att jag dras till honom och att han inte kan låta bli mig.
Men det händer aldrig något mellan oss.
Fröken Höst
1 kommentarer:
jadu, det är int lätt det där med kärleken! Det ska gudarna veta. Ska vi starta ett kloster ihop du å jag kanske? Eller åtminstone förska hitta nya hopplösa fall (aka män...) istället för att försöka ändra gamla :/ :)
Skicka en kommentar
Prenumerera på Kommentarer till inlägget [Atom]
<< Startsida