Sista tåget har gått.

Ja det sista tåget har gått och jag står ensam kvar på perongen och inser att det egentligen inte stannat något tåg här på länge. Det åkte ett förbi en gång i vinter och jag hade tänkt att ta det nästa gång det kom. Igår stannade det inte. Det ångade förbi i hög hastighet och brydde sig inte om att stanna.

Det skapar en viss tomhet i mig att inse att jag aldrig kommer att få honom. Det där som hände mellan oss hände bara för att han viste att han kunde få mig. Han viste att han hade en chans och han kunde ju lika gärna fördriva tiden med mig.
Men igår såg jag hans blick när han tittade på mig. Det var en likgiltig blick.
Men jag tänker inte gråta över honom. Det är hans val.

Fröken Höst.