Hans förlust, inte min.

Jag känner att jag mår så bra nu när jag kommit över honom. Det är bara att inse att han inte blivit en dag äldre än när vi först träffades. Men det har jag.
Men varför faller jag bara för svin. Varför kan inte jag hitta nån som är nåt att ha någon gång.
Men jag kommer att sakna honom. Han har ju funnits med så många år, varit en del av mina tankar.
Han kunde ha fått vad han ville men det ville han inte.
Hans förlust.
Fröken Höst.