Månen i september.

Det är den tiden på året nu. Den tiden då världen kan vändas upp och ner, då man kan bli hjälplöst förälskad eller bara besviken på sina egna känslor, och andras.Det är den tiden på året när allt kan gå åt helvete och världen bara kännas som en plats mycket långt borta. Det är den här tiden på året när man kan börja att ifråga sätta sina val och önska att man inte gjort misstaget att vända hem.
Men det är ändå något som måste ske, det går liksom inte att undvika. Jag har tyvärr förra årets bravader i färskt minne. Hur jag hittade mitt förstånd. Nu handlar det väl egentligen om hur väl jag minns det och vad jag tänker göra med mitt förstånd som jag fick tillbaka, som han lämnade tillbaka.

Fröken Höst.

"Jag minns att månen i September brann så röd och klar och det var sommar varmt fast regnen var på väg, men ändå frös jag knäna skallrade och min röst blev svag när jag svajade i vinden som ett träd".