Brustna hjärtan och sår skorpor.

Där var han på dansgolvet. Jag vet inte vem han är. Men i ett svagt ögonblick trodde jag att han var en person jag en gång kände. Det gjorde ont att jag tvivlade på att jag inte skulle känna igen honom. Kanske var det han. I så fall kände han inte igen mig heller.
Jag kan inte hitta honom någonstans. Det är som om han inte finns längre.
Han krossade mitt hjärta. Jag var förkrossad. Det finns inte en chans i helvetet (ursäkta språket) att jag skulle kunna bli tillsammans med honom igen. Men jag skulle verkligen vilja veta hur det är med honom.
Jag vill ha tillbaka den del av mitt hjärta som han stal av mig.
Vet att en del av mig fortfarande känner mig sviken av honom men jag har förlåtit honom för hans svek.
Men han är en del av mitt förflutna, en del som jag måste ta itu med. Eller bara glömma.
Vi var så olika som två människor kan bli. Då trodde jag att han kunde vara mannen i mitt liv,lustigt med tanke på alla känslor som jag trodde att jag kände för han jag träffade på juldagen. Men då fanns bara han i mina tankar.
Jag var ung och naiv och trodde på allt han sa.
Ibland så undrar jag om han ens existerat, det är bara en av mina kompisar som faktist sett honom. Han kanske bara är ett spöke i mitt huvud. Jag vet att det inte är så, jag är faktist inte helt galen.
Men det var inte han där på dansgolvet.
Det kan inte ha varit han.
Så jag låter honom behålla en del av mitt hjärta och vårdar såret som läkt men som skorpan fortfarande sitter kvar på.

Fröken Höst.