Han ler så sött.

Jag vet att jag borde glömma honom men han var så söt igår kväll.
det blev aldrig tillfälle att prata(jag fick inget tillfälle att prata med honom).
Men vi såg varandra och log.
Han är alltid så söt. I mina mörkare stunder så har jag inte kunnat se det men det är sant att han är fin. Det är något särskilt med honom och jag vet inte vad det är. Om jag viste vad det är som gör honom så speciell så skulle jag kanske inte trilla dit varje gång som jag ser honom.
Igår log han mot mig och jag föll.
Men om två veckor så kommer vi att träffas igen och då ska han falla för mig också.

Fröken Höst