En bra sång.

It´s a case I guess of paradise lost Ten years back on the hands of the clock In that little house on Mansfield On your block Sometimes the magic of the past is all we´ve got. Just you and me at a crossroad then Ain´t it funny how we were old friends Accedentally thrown together Did we intend To be the romantic novel you never want to end. And it´s the cotact of the eye that meets across a crowded room And how I kind ot wound up the lyrics to your tune You said, "Funny but it feels like I´ve kwon you all my life And how it might feel to kiss you on the mouth tonight". .......... Mansfield-Elton John Älskar den låten. Men någonstans i mig får den mig att tänka på någon och det kunde jag låta bli. Ja särsklit som jag känner på mig att något kommer att hända. Och det brukar ju inte vara något bra som händer. Men jag kan ju ha fel. Fröken Höst.

Bakfyllekatten

Jag hoppas att jag aldrig blir som Ally MacBeal. Nog för att jag säger saker jag inte borde och mitt kärleksliv är inte det bästa. Men låt mig aldrig bli lika tragisk som hon.
Mitt förstånd är i allafall bättre än hennes, än har jag inte sett dansande bebisar.
Fast jag såg en katt som inte fanns i min gamla lägenhet, bakfylle katten.
Men åter till vansinnet, jag liksom känner på mig att jag kommer att göra något dumt snart. Som att säga något som jag inte borde säga. Det känns som om jag snart kommer att försätta mig i någon situation som blir jobbig.
Det skulle ju inte vara första gången men jag vill inte strula till något nu. Nej jag vill ta tag i saker och ordna mitt liv och inte göra allt fel.
Men jag känner som sagt att jag är på väg mot katastrof. Fråga mig inte varför men det bara känns så.
Och lite rädd är jag för att jag ska bli som Ally MacBeal, att jag också kommer att må som bäst när jag är olycklig. Att jag alltid kommer att hitta ursäkter, katastrofer för att vända något bra ryggen för att jag bara......, bara är sån.
Kanske är det längtan efter HONOM som gör att jag missar chanser som aldrig kommer att komma tillbaka.
Men han kommer säkert att spöka för mig tills jag får honom.

Saknar min bakfyllekatt. Kanske kommer den tillbaka en dag

Fröken Höst.

Grease

Var finns de där tuffa killarna med mjuk insida? Jag säger inte att jag vill ha en kille med våg och skinnjacka direkt men lätt att jag skulle falla för en sån kille om han såg ut som Måns. Men vem skulle inte det? Gillade musikalen även om man lätt sitter och jämför med filmen. Och filmen har sina fördelar, det händer mer och man har första parkett hemma i soffan. Men om man ska se en teater/musikal i år så ska man se Grease. Enligt min mening iallafall. Fast Rent hade varit kul att se också. Men jag ångrar inte att jag såg Grease. Det var värt pengarna. Så nu är det bara att hitta en kille som ser ut som Måns och med en mjuk insida.Fast utan just den stilen. Fröken Höst.

Måste vara två. Har du hört om han som ränner på stan och är på jakt efter varma händer. Har du hört om han som alltid kommer fel hur han än stämplar och eftersänder. Han säger:Allting går att leva på men man nästan måste vara två. Han vet hur man dövar ensamheten. Han vet hur man kastar allt man har. Han vet hur man flyr den här planeten. Men han vet inte hur man stannar kvar. Har du hört om han som bränner sina skepp i samma stund som han fått dem att flyta. Om han som har ett fläckfritt liv men skulle dö för att kunnna byta. Har du sett hur han vårdar all sin ömklighet och säger:Det här är allt jag vet. Jag vet hur man dövar..... Han är för ivrig för att vända om för dum för att förstå för ensam för att träffa nån för snäll för att gå på. Har du hört om han som drömmer. Har du hört om han som undrar och tänker. Han som vill veta vad du gömmer men bländas när det blänker. Han vill bränna som det bränns när det steker och smälter. Han vill känna som det känns när det rasar och välter. Det finns många skepp att brännaa och det är långt till varje strand. Han vill så gärna känna vill så gärna ro i land Han vet hur man dövar..... Lars Winnerbäck. Fröken Höst.

Extra hjärtslag.

Jag vill vara kär.... Lyckligt kär alltså. Jag vill träffa mannen som får mitt hjärta att slå några extra slag bara han tittar på mig eller bara jag tänker på honom. Och att han känner samma sak för mig. Men jag träffar bara män som inte får mitt hjärta att slå volter, och när jag träffar mannen som får mitt hjärta att slå extra slag så känner han inte likadant. Ska man nöja sig med mindre än extra hjärtslag bara man har någon? Men jag vill inte nöja mig med något mindre än något som verkligen känns. Fröken Höst.

Fiasko.

Gårdagen blev ett fiasko som väntat. Aldeles för stora förhoppningar på att det skulle bli en lyckad kväll. Det blev det inte. Jag hade ju lovat mig själv att ge HAN(!) en sista chans innan jag gick vidare. Han var inte där. Innerst inne så viste jag att han inte skulle vara där, jag kände det på mig. Inte nog med det så drack jag en aning för mycket rödvin, vilket jag får lida för idag. Dessutom svek en del av tjejerna. Dåliga ursäkter och så vidare. En var ju väntat, jag är inte så dum så jag egentligen tror att hon ska med trots att hon säger att det ska bli jätte kul. Dessutom satte hon oss andra i en svår situation, här i obygden var jag för tillfället befinner mig så måste man ha någon som kör och i och med att hon svek så hade vi ingen som körde. Det löste sig viserligen men ändå. Och det är inte första gången det blir så. Men jag har kommit fram till att jag ska sluta att gå ut här. Kanske att jag ger det en sista chans på Valborg men sen är det nog staden som gäller. Det minimerar ju mina chanser med att få Han eftersom han lär bli kvar här. Jag undrar var han var igår kväll, tror att jag vet och dit hade jag ingen lust att åka. Men att det blev fiasko var som sagt väntat. Mitt nya liv börjar efter påsk. Mitt nya sunda och mycket förståndiga liv. Fröken Höst.

Maria Gripe

En stor författare har gått ur tiden. Hon var redan älskade, nu kommer hon även att bli saknad. Hennes böcker var mästerverk som rörde sig mellan verklighet och en magisk värld. Jag har själv läst böcker som rört mig djupt så som Tordyveln flyger i skymningen, Agnes Cecilia - en sällsam historia och Skuggserien. Böcker som jag helt enkel älskade. Så till alla er som inte läst något av henne i er ungdom så tycker jag att ni ska göra det nu. Ja för även om böckerna riktar sig till ungdomar så kan man som vuxen med gott samvete läsa dem. Det är böcker som berör. Maria Gripe kommer alltid att ha en plats i mitt litterära hjärta. Fröken Höst

Mot Blåkulla.

Ja på torsdag åker jag. Har trimmat min kvast så det är bara att åka. Kommer att landa på fast mark på lördag kväll för att intaga flytande föda. Vad mer som kommer att hända får vi se. Men på blåkulla tänker jag iallafall ha kul. Det brukar att vara kul varje år. Och om det är någon som undrar var blåkulla ligger så kan jag tyvärr inte berätta det. Det är en hemlighet för alla de som inte är invigda i kvastflygandet. Men så mycket kan jag säga att ni hittar inte dit. Nåja nu ska jag inte vara stöddig bara för att jag flyger kvast och såna saker. Det fattast fortfarande lite i mina magiska krafter. men jag jobbar på det. Och kanske att jag vet hur jag ska använda mina magiska krafter efter min tur till Blåkulla i år. Glad Påsk Fröken Höst.

Verkligheten slutar inte alltid lyckligt.

Jag vill se en film som inte sluta med att huvudpersonerna får varandra. Trots att de älskar varandra så kommer det något mellan dem. Alla romantiska filmer slutar med att paret får varandra och allt blir så gulligull. Verkligheten är inte så gulligull. Ibland kan man inte övervinna alla hinder som kommer i vägen. Ibland så går det inte att fixa misstagen man gör och misstagen är inte alls romantiska. Jag vill se en film där kärleksparet vet att de vill ha varandra men att det inte hjälper, att de i slutet på filmen går åt olika håll och vet att de inte får varandra. En kärlekshistoria som sträcker över tid och rum men som aldrig blir mer än en historia. Varför görs det inte såna filmer? Det finns massor av romantiska filmer och alla slutar de lyckligt. Och det får oss att må bra när vi ser dem. Men kan ingen bara göra en film som inte slutar lyckligt. Jag vill gråta lite. Jag vet att det inte är så många som vill se en sån film, men det finns säkert fler med mig som vill sitta framför tvn och gråta en skvätt över en kärlekshistoria. Det är klart att det finns såna filmer också men de är inte så vanliga tyvärr. Mitt romantiska hjärta älskar att se lycka men ibland måste jag få känna mig olycklig och se andra som är lika olyckliga. Fröken Höst.