Ännu ett år.

Snart ett nytt år och ett nytt liv. Men trotts det så kan jag inte sluta att tänka på honom. Borde väl ge lite nyårs löften. Men jag vet att jag ändå inte kan hålla dem så vad är det för idé.
Men åter till mitt misslyckade kärleksliv. Jag tror att det är fel i skallen på både mig och honom. Men han har ju tur som har en kompis som kan rädda honom från att göra misstag.
Otur för mig eller så var det väl kanske lika bra.
Det kanske är dumt att förstöra hans minnen med att skapa nya som är bättre.
Så har ännu ett år gått och inte har jag blivit mycket klokare.

Fröken Höst.

Nästan en kyss.

Så nära men ändå inte. Som vanligt då. Är det inte alltid så med honom och mig, alltid bara nästan.
Det var så nära den här gången. Kanske för nära. Jag blir inte klok på den där mannen. Om jag bara fattade var det är som han vill. Om det är någon ide eller om jag bara ska lägga ner.
Jag vet att några av mina vänner tycker att jag borde glömma honom och att han inte är något att ha. Men..... det finns alltid ett men. Det var ju så nära den här gången.

Fröken Höst.

Total förvirring.

Var ute på fest igår och där var de.

De två killlar som jag vill ha på ett och samma ställe, tillsammans.

Det skapar lite ångest och förrvirring i mitt lilla huvud.

Vad vill jag ha och vad kan jag få?

Två viktiga frågor att väga mot varandra.

Just nu tror jag inte att jag är nog klar i huvudet för att kunna avgöra det.

Fröken Höst.

Snart Tant Höst.

Hjälp det är snart Jul och jag är inte klar med något. Panik!!!
Men vad so är mer panikartat är att jag snart fyller år. Jag blir gammal, nu kommar allt att gå fortare och utför.
Det är inget roligt att bli gammal. Jag blir Tant Höst i stället för Fröken Höst. Okej så illa är det väl kanske inte men det går redan för fort.
Det är väl på tiden att man växer upp och gör nåt med livet.
Fröken Höst.

Har fått en ursäkt.

Ja har fått min ursäkt. Alltid något. Känner mig fortfarande kränkt eftersom mitt privat liv inte är något som angår någon.
Funderar på hur vi kommer att reagera nästa gång vi träffas. Men jag är rätt stolt över mig själv som inte sa en massa hårda ord som jag inte borde säga. Jag höll mig till saken utan att flyta iväg och säga taskiga saker som skulle ha sårat henne.
Fröken Höst.

Vem behöver fiender med en sån vän?

Jag är arg, riktigt förbannad. Jag är så trött på kompisar som snackar en massa skit. När de dessutom snackar skit på internet och namnger personer så har de faktist gått över gränsen. Att hon alltid pratar en massa strunt det är en sak men nu har hon som sagt gått över gränsen och jag lovar att hon kommer att få veta att det var fel.
Gör man så mot sina kompisar?
Ja tydligen. Men jag kan faktist inte fatta att hon är så dum.
Tänk om jag skulle skriva ut hennes namn här på min lilla blogg och berätta saker som jag tvivlar på att hon vill att alla andra ska veta om.
Saker som inte angår någon annan.
Men jag vet vad hennes lilla problem är och jag tänker upplysa henne om det också.
Så om du kära vän skulle råka att läsa det här innan jag har pratat med dig så är det bäst att du stålsätter dig.
Fröken Höst.