Att riskera

Att älska är att riskera bli avvisad. Att leva är att riskera att dö. Att hoppas är att riskera förtvivlan. Att försöka är att riskera ett misslyckande. Men vi måste riskera. Bara den som tar risker är fri. För den största risken av allt är att inte riskera någonting.

Mode bloggar tär på mitt tålamod.

Har läst "mode bloggar" och jag måste erkänna att det tråkar ut mig. Jag vill inte påstå att jag är världens djupaste person eller att mina tankar är mer värda än andras. Det finns säkert någon som stör sig på vad jag skriver också. Men alla dessa ytliga människor som tycks vara Så medvetna om vad de har på sig och hur man bör klä sig får mig att känna mig mycket djup och interligent. Jag säger inte att jag är det bara att jag känner mig så. Vist är jag intresserad av kläder och sånt men till en lagom gräns. Hela min värld kretsar inte kring senaste mode och vad jag köpte igår. Nåja de har säkert ett intressant liv där det finns andra saker som är viktiga för dem. Jag vet inte varför jag är så hård mot allt och alla just nu. Förut idag var jag på fint humör men så blir det väl i bland. Fröken Höst.

Jag är arg, arg på människor som slänger ur sig saker de inte egentligen vet något om. Hur kan man döma någon för vad de sagt för flera år sedan. Det borde inte påverka mig alls men jag vill ju försvara alla som inte vet vad som sägs om dem. Kan också bero på vilka som sa det och att jag personligen håller med lite även om det inte är något som jag tänker skrika från taken så här innan påsk. Och jag får tycka så för jag vet mer än de andra idioterna som tror att de är så mycket bätter än oss andra. Nu blev det vist lite personligt. Kan inte hjälpa det men vissa människor tål jag inte. Och ibland så måste man spy lite galla. Men vist finns det lite sanning i vad som sades men det var så utlämnande. Ord kan faktist såra. Godhjärtad som jag är skulle jag inte säga något som sårar, bara om jag verkligen vill såra någon och det tror jag inte var syftet med de hårda orden. De skulle väl bara bevisa hur mycket bättre de själva var. Töntigt.... Men jag tycker inte att de är så häftiga som de tror att de är. Nog för idag, ska vara snäll mot alla....... Fröken Höst.

I mitt huvud.

Jag vet inte vad jag vill......... Det kanske låter konstigt eftersom jag så länge varit övertygad om att det är han jag vill ha. Men så satt jag och funderade på vad jag vill med mitt liv och hur jag vill leva det. Och jag vet inte om det går ihop med honom.... Det känns lite som att ta ett steg tillbaka, ett steg bort från vad jag vill med mitt liv. Löjligt kanske. Jag vet inte varifrån den här tanken kommer i från, kanske tanken på honom som han var för några år sedan, och var han är nu. Och var jag är. Fröken Höst.

Vad är det som är fel? Egentligen

Äter glass med guddomlig kolasås.

Så underbart .

Inget pluggand idag än så länge, fast jag borde.

Har inte gjort så jätte mycket idag.

Tror att det beroe på att mitt huvud inte fungerar som det ska.

Det har inte fungerat som det ska på många år.

Det är bättre ibland. Och sämmre andra dagar.

De senaste dagarna har det varit mindre bra.

Och vad kan det bero på då?

Och varför strular han till i mitt huvud?

Eller är det bara de välkända vårkänslorna..................

Det är vackert solsken och värmen börjar att smyga sig på,

klart att man vill vara förälskad.

Men frågan är om det bara är vårkänslor, det vore lättare om det var så.

Ja för då vore det ju inte mitt huvud som inte fungerade, utan helt normalt.

Jag får väl fortsätta att äta glass med underbar kolasås.

Tröst äta lite och hoppas på att få lite klarhet.

Fröken Höst.

Löjligt fånig, värre än andra dagar.

Jag känner mig lite fånig idag också. Känslan sitter liksom kvar sen igår. Och jag gillar den känslan lite. Ja det känns som det gjorde för flera år sedan när jag lärde känna honom. Bara jag tänker på honom får mig att le så där fånigt, så där som man inte vill att någon ska se.
Är jag kanske kär?
Vet faktist inte om det är det. Jag vill ha honom. Sen får man ju se vad man kan utveckla utifrån det, men jag kan se mig själv som kär i honom.
Kan man bli kär i någon som man aldrig lyckas att få.
Vi har ju valsat runt nu i en evighet och inget händer. Det känns bara som han vill nåt också när vi träffas, när han tittar på mig med sina blå ögon......
Som han kanske alltid gjort, eller hur var det nu....
Det här är ju löjligt att jag ska sitta här och känna mig fånig och upprymd för absolut ingenting, det är ju ingen förrändring. Jag travar på i min värld och han i sin värld och ibland möts vi.
Men frågan är om jag måste söka i mitt inre och hitta mitt gamla jag som jag gömt långt in i garderoben. Men den personen blir jag aldrig mer, inte på samma sätt.
Varför får den mannen mitt hjärta att slå några extra slag? Jag fattar det inte.
Därför är jag löjligt fånig idag, mer än andra dagar alltså.
Men jag kan liksom inte hjälpa det.

Fröken Höst.

Nostalgi.

Plötsligt tog nostalgin ett fast grepp om mig och jag ler lite fånigt när jag tänker på vad jag just sett. Så söt!!!
Det känns i hela min kropp.
De pratar med stora ord när de pratar om framtiden.
Nu är framtiden.
Undrar om många av deras förväntningar infriats?
Jag undrar själv vad jag tänkte för några år sedan. Och om det blivit som jag tänkt.
Det kanske är bra att man inte vet vad framtiden har att erbjuda, man får ta det som det kommer.
Men här sitter jag och ler och tänker på vad jag just sett.
Jag vet att jag antagligen är fånig som sitter här och ler, men jag kan inte sluta att le. Jag säger bara Så Söt!!!

Fröken Höst.

Masjävlar.

Masjävlar....... Jo lite kan man känna igen sig.
Kunde lika gärna vara någonstans i värmland. På landet i ingemansland.
Ja tycker att det finns många likheter.
Det är livet på landet.
Ja det helt underbara livet på landet. Alla vet vem du är, vad du gjort och med vem.
Inte alltid så bra kanske. Ingen glömmer ens misstag och man får leva med dem resten av ens liv. Men det finns en trygghet i det också.

Fröken Höst.

Bredband.

Har skaffat bredband. Jätte bra nu när det fungerar. Pratade med en stackars kille igår på telefon som mot all förmodan lyckades hjälpa mig. Stackarn viste inte vad som väntade honom när han gick till jobbet igår. Jag hörde att han suckade ibland.
Jag fattar inte något när det gäller såna saker.
Jag är lite stolt över mig själv att jag klarar av en blogg och att jag kan kolla min mail.

Fröken Höst.

Osäker.

Kanske att jag har dömt honom lite för hårt. Han kanske bara är osäker på vad jag känner, eller på vad han själv känner.
Jag har väl inte varit helt glasklar över vad jag vill när det gäller honom. Det var länge ett spel som vi spelade mycket väl. Men det var inte så allvarligt då, det kunde ju inte bli så allvarligt.
Men jag vill inte spela spel längre. Det tror jag inte att han vill längre heller.
Men han har ju inte så bråttom.....
Men jag ska ge det en chans till.

Fröken Höst.

Mannen i mitt liv, eller troligen inte....

Förra helgen träffade jag mannen i mitt liv.
Ja nu ska detta inte missuppfattas för jag är fortfarande singel. Men jag vet vem mannen i mitt liv är. Jag träffade honom för många långa år sedan och jag tror att jag var lite svag för honom då. Trots att en gammal kompis inte ens kommer ihåg hans existens!
Jag minns då honom mycket tydligt.
Men jag ska ändå inte ha honom. Jag bara pratar om honom. Måste erkänna att det gått illa förr när jag pratat strunt om någon och sedan fallit för honom. Ska inte ske i detta fallet.
Nej för det vore ju olyckligt.
Såg något annat förra helgen också.
Lika illa det också.
Men det gjorde mig iallafall varm inombords.
Undrar hur det är på öppet hav?
Partypingla som jag nu blivit på senare tid känner jag att det är tid för eftertanke och lugn efter två helgers festande.
Förra helgen borde ha tagit knäcken på mig ute två kvällar i rad och sen Vasaloppet på söndagen (jag kollade på det, jag åkte inte).
Och sen så var jag ute i går också.
Nu får det vara bra till påsk. Men då ska jag ut iallafall.

Ola Salo-The Ark, helt underbara i kväll. De var värdiga vinnare.

Fröken Höst.