Ja jag vet att jag är en idiot.
Jag måste bara påminna mig om det, ja och det gör jag varje gång jag träffar honom.
Varför kan jag inte bara vara helt normal när jag träffar honom?
Om jag bara sagt det jag vill att han ska veta igår så kanske jag inte skulle sitta här och skriva en massa dumma saker.
Ibland blir jag så arg på mig själv, jag är en idiot som jag sa.
Jag vet inte vad det är jag ser hos honom egentligen.
Och ja jag vet att jag måste gå vidare. Jag måste gå vidare nu om det ska någonsinn ska ske.
Men jag har så svårt att ta det steget.
Varför föll jag inte för hans gosiga kompis, som jag vill krama varje gång jag träffar honom.
Han som säkert är jätte snäll och som jag alltid har gillat som person men aldrig fallit för.
Ja nu är det nog ändå försent, jag tror att han har flickvän.
Ja egentligen så kvittar det för jag känner inte för honom på det sättet, men jag tror att jag mått bättre om jag fallit för just honom.
Men nu gjorde jag inte det utan jag föll för han som jag måste komma över.
Varför ska allt vara så komplicerat hela tiden?
Jag är verkligen en idiot.
Jag ska lämna allt det gamla bakom mig och gå vidare nu. Med gamla menar jag allt som har med det livet som jag en gång levde att göra. Ja allt som jag kan komma ifrån iallafall. Jag kan ju inte bryta helt eftersom det skulle betyda att jag bröt maed kompisar som jag känt mycket länge.
Men jag ska försöka att bara gå vidare. Det är ingen idé att hålla fast vid det gamla längre.
Nej nu ska jag lägga allt det där bakom mig.
Fröken Höst.