Insikt.

Jag förskte att skriva ner texten på en låt som beskriver mitt menltala tillstånd. Alltså insikt. Låten heter "See you when you're 40" med Dido. Men något hände med min lilla dator eller med bloggen så det blev FEL!
Om att inse att man måste gå vidare och vara glad att man kom undan typ.
Annars så lyssnar jag på "Patience"-Thak That, "I remember love"- Sara Dawn Finer, "Fairytale gone bad"- Sunrise Avenue.
Måste ju deppa lite över honom.
Fröken Höst.

Sista tåget har gått.

Ja det sista tåget har gått och jag står ensam kvar på perongen och inser att det egentligen inte stannat något tåg här på länge. Det åkte ett förbi en gång i vinter och jag hade tänkt att ta det nästa gång det kom. Igår stannade det inte. Det ångade förbi i hög hastighet och brydde sig inte om att stanna.

Det skapar en viss tomhet i mig att inse att jag aldrig kommer att få honom. Det där som hände mellan oss hände bara för att han viste att han kunde få mig. Han viste att han hade en chans och han kunde ju lika gärna fördriva tiden med mig.
Men igår såg jag hans blick när han tittade på mig. Det var en likgiltig blick.
Men jag tänker inte gråta över honom. Det är hans val.

Fröken Höst.

Jag måste få vara jag.

Nu har jag efter några relativt sömnlösa nätter kommit fram till att jag måste lämna honom bakom mig. Att han inte kan göra mig lycklig fast jag vill tro det. Att jag klammrar mig fast vid lyckliga minnen från det förflutna. Oh det är i det förflutna han är kvar, tillsammans med den unga och naiva tjej jag var då. Jag kanske har insett att åren bara gått och jag hållit fast vid drömmar som aldrig kan slå in. Vad som är ännu värre är att jag insett att han inte är den vuxna mannen som jag i mitt huvud har förvandlat honom till. Han är fortfarande den lilla pojken som fick mig att skratta och gråta, förr. Jag är glad att jag inte längre är den jag var, jag är glad för att jag blivit äldre. Jag är glad för att jag har drömmmar och mål som jag kan nå upp till, ett liv som jag inte kan ge upp. Hela mitt liv har jag vetat att jag aldrig tänkt låta en man stå i vägen för mig och mina drömmar. Men aldrig hade jag trott att det var han som stod i min väg. Det var ju han som var min dröm. Kanske verkar det som jag är snobbig och dum som lyssnat till vad andra sagt men det är något som legat och gnagt ett tag. Det handlar om självbevarelsedrift. Jag måste få vara jag och om det betyder att jag går min väg från mannen som varit min enda chans så får det bli så. Än har tårarna trillat men det kommer de att göra. Antagligen efter att jag träffat honom nästa gång och sett hans leende och hans fina blå ögon. (eller så är vi tillbaka på ruta ett igen). Men ibland så måste man ta beslut som gör ont för att överleva. Och jag vill leva ett riktigt liv. Att ta farväl är aldrig lätt och ibland är det det svåraste man kan göra, särskilt när man som jag skjutit upp det i flera år. Vi får väl se vad jag säger om saken om en vecka...... Fröken Höst.

Jag? Nä du tar nog fel på person.

Ja tycker inte att jag gjort så mycket dumt i det förflutna om man går några år bakåt i tiden, men ändå så får jag känslan att det kommer att komma fram till ytan och jag kommer att få skämmas. Det bara känns så. Men för att undvika det så länge som möjligt så låtsas jag som ingenting. Så länge ingen frågar mig om det så tänker inte jag säga något. Det folk inte vet har de inte ont av och det jag inte minns har aldrig hänt. Fröken Höst.

E

Räknar dagarna......tills vi ses.

Jag kanske är lite knäpp men jag längtar efter att få se honom, se honom le mot mig. Jag vill känna blodet rusa genom kroppen, höra hur hjärtat slår fortare och fortare och känna mig yr och virrig. Men jag är också rädd. Rädd för att han ska ha sin flickvän (om han har någon) med sig, rädd för att han inte ska bry sig om mig. Borde hålla mig borta från honom men jag måste få veta om jag har någon chans. Fröken Höst.

Hej hå i det blå.

Ja jag vet att jag har varit lite dålig på att skriva ett tag. Men jag finns kvar. Var en rätt lugn helg. Spenderade helgen mitt i ingenstans med en så där 21000 andra människor. Det var regn & rusk och solsken. Annars finns det inte mycket att skriva om. Det är dock lite häftigt att så mycket människor besöker en så liten ort bara på en helg. Frågan är hur många som verkligen är intresserade av motorsport. Vist kan man kalla det för folkfest eller fyllefest. Själv drack jag inte på något sätt för mycket. Just nu känner jag för att vara lite kreativ... Läste en kompis blogg där hon beskrev hur kreativ hon var och jag vill också hitta på nåt. Måste fixa min symaskin. Ska försöka att få ledigt en kväll fram över för tjejkväll. Ska lyssna och titta på honom. Även om jag vet att det inte är bra. Men det var inte jag som föreslog det. Kan kanske byta arbetspass med någon eller dag. Fröken Höst.