Jag bara svamlar.

Trodde att jag var på väg att komma över honom.
Nu sitter jag ändå och tänker på honom.
Ja jag vet att jag är dum!!!
Men det är väl så det ska vara.
Jag har börjat att fundera på om jag ska ge några ny års löften eller inte.
Det lutar åt att det inte blir några löften , jag orkar ändå aldrig att hålla dem.
Dålig karaktär eller nåt.
Men jag vet iallafall ett löfte som jag borde ge är att komma över honom.
Men det kändes så bra när jag såg honom sist.
Som att jag skulle titta ut genom fönstret just då.
Nu är jag dum igen.
Jag skyller på att jag är trött.

Jag bara tittade ut genom fönstret och där kom han åkande i sin bil.
Ja jag satt i biblioteket och pratade religion med en vännina för en kurs jag läser. Vi diskuterade om Guds existens eller icke existens. I mitt stilla sinne så tänkte jag tyst för mig själv att om jag ska tro på en högre makt så vill jag ha bevis för att den existerar.
Och där kom han åkandes i sin bil.
Kan det vara det tecken från den högre makten?
Nja kanske inte.
Han kanske åker förbi där varje dag.
Men jag blev glad, det var så länge sen jag såg honom och jag behövde det.
Fröken Höst.

Bebis.

Här om dagen träffade jag en kompis som just fått barn. En helt underbar liten kille.
Jag får lite panik. Jag har känt henne sen vi var små och nu är hon mamma.
Alla skaffar ju barn nu.
Jag vill också ha barn, eller kanske inte riktigt än.
Men min kompis bebis är helt underbar. Han är verkligen helt underbar.
Men först måste jag ju hitta en man att skaffa barn med. Det är ju det svåraste.
Men alla skaffar ju verkligen barn , det är värsta babybommen.
Men jag tror nog att jag väntar ett tag till.
Fröken Höst

Ibland blir jag förvånad. Jag trodde i min dumhet att man kan säga saker som inte betyder något i förbigående utan att man får höra det av någon som inte borde veta det. Jag ska ta det från början. Jag och några kompisar var ute och åt i torsdags. Vi pratade helt allmänt på resor. Allt från rest resor som det vore kul att göra om det fanns tid till seriösa resor som redan är planerade. Så pratade vi på resmål som vi skulle vilja resa till. Jag sa att jag skulle kunna tänka mig att åka tillbaka London till våren. Se allt man inte hann med sist. Så sa jag till en av tjejerna "du kanske ska med". "Ja kanske" det eller nåt liknande svarade hon. Inget mer med det trodde jag. Så igår pratade jag men en annan kompis mamma.
Och då berättade hon att den här tjejen som jag tydligen skulle ha med mig till London inte kunde följa med.
Jag fattade inget.
Det var så att hon tydligen berättat för sin mamma som sen berättade för den andra mamman.
1. jag tog inte SÅ allvarligt på det jag sa. Vi pratade ju helt allmänt
2.Varför åka hem till sin mamma och berätta en sån sak?
Ja jag berättar väl också för pappa om jag hade ett datum när jag ska iväg, det kan ju vara bra.
Men om någon säger "vi kanske ska åka utomlands till våren" så lägger jag inte så stor vikt vid det.
Man kan ju undra när hon ska växa upp från sin mamma.
Man måste ju undra om hon frågade om hon fick resa eller inte. Ja då är ju synd om henne. Jag kan inte minnas den dagen jag var tvungen de om lov. Hon är alltså ett år yngre än mig , vilket betyder att hon är 22år.
Då måste man kunna ta sina egna beslut.
Törs inte att säga något till henne som jag inte verkligen menar.
Fröken Höst.